Jag tycker att det känns bra att jag har vaccinerat mig för det måste man ju göra när man åker utomland för annars kan det sluta illa. En vaccination tar inte särskilt lång tid att utföra och sen kan man vara lugn under semestern och slippa behöva oroa sig för om man ska bli sjuk. Nu när jag har vaccinerat mig så kan jag se fram emot min resa och jag måste säga att det verkligen ska bli trevligt att åka utomlands för det var väldigt länge sedan jag var utomlands senast och nu börjar det bli så himla kallt här hemma i Sverige också så då vill man ju gärna åka någonstans där det är varmt så att man kan sola och bada för det är något som jag verkligen tycker är trevligt men det kan man ju inte göra här hemma i Sverige längre.

Jag är lite inne på att skaffa mig en rejäl swimmingpool. Faktum är att jag redan bestämt mig för att fixa en sådan, helst av modell större och kaklat hela vägen. Kanske till och med lite avancerad mosaik. Fast där någonstans börjar förmodligen pengarna att tryta skulle jag gissa. Mina ekonomiska resurser är visserligen hyfsade för närvarande, fullt tillräckliga till och med men det finns förstås gränser. Någonstans måste jag också dra gränsen, det är inget snack om den saken. För det råkar nämligen också vara så att jag annars har en viss tendens att gå till överdrift både i ord och i handling så att säga. Men det här gången har jag beslutat mig för att hålla mig inom rimlighetens gränser. Gör man inte det föreligger det, enligt min mening, risk att den yttre gränsen hela tiden flyttas till man inte vet var man har sig själv och det är ingen bra situation att befinna sig i.

Man får ju verkligen hoppas att det finns någon behandling urinvägsinfektion för det är ju inte så roligt att gå runt med en urinvägsinfektion någon längre tid men jag antar att jag får stå ut med det ett tag för det finns väl ingen mirakel medicin som botar urinvägsinfektion med en gång för då skulle jag bli väldigt förvånad kan jag ju säga men man kanske ska försöka förebygga att man får det igen på något sätt och det kanske finns något sätt att förebygga urinvägsinfektion och det skulle jag gärna vilja veta kan jag ju säga för det skulle jag verkligen uppskatta för jag vill inte gärna få urinvägsinfektion igen den saken är väldigt klar kan jag ju tala om för det är inte särskilt trevligt men det är väl aldrig trevligt att vara sjuk och om man fick välja så skulle man väl aldrig vilja vara sjuk.

Jag vet att det här med begagnade möbler har blivit allt större på internet på senaste tiden. Det vet jag eftersom jag själv har kollat på begagnade möbler sen en bra tid tillbaka på internet och jag kan ju säga såhär att det kommer ut allt mer och mer möbler på internet hela tiden. Förut kom de inte alls ut lika mycket varje dag. Det kan ju vara så att de är en effekt av att allt mer folk använder sin dator och internet vilket har lett till att fler folk väljer att sälja sina möbler på internet. Själv har jag sålt möbler begagnat på internet många gånger. Det är ju så mycket smidigare än att köra sakerna till tippen samt att man får ju en slant också som jag i sin tur kan använda mig av när jag köper nya saker.

Alla handlingar får konsekvenser, det har jag lärt mig den hårda vägen. Nu gäller det även ickehandlingar som enligt min mening också är en form av agerande. Att välja att inte göra något alls är ett lika aktiv ställningstagande som att faktiskt göra något. Så är det faktiskt. Att välja att inte inkorporera seo hosting i sin allmänna strategi för att lyckas med internetbaserad marknadsföring särskilt den som riktas mot sökmotorer är också ett val, men ett dumt sådant. Så mycket vet jag i varje fall trots att jag långt ifrån är någon expert på området. Eller i ärlighetens namn hade jag alls inte någon koll på det här förrän till helt nyligen, det är lika bra att jag erkänner den saken på en gång. Det kanske är därför jag känner så starkt för den här frågan. Lite för att jag anklagar mig själv till viss del alltså. Men jag håller redan på att ordna upp situationen här och allt kommer troligtvis lösa sig trots att jag halkat efter en del.

Nu är de så att jag precis har köpt mig en cykel och det känns som ett väldigt bra köp måste jag säga för det är precis vad jag behöver och jag kommer nog ha står användning för min cykel. Jag fick tag på en begagnad cykel till ett bra pris men det är en väldigt bra och fin cykel också så det är ju ingen rishög direkt. Jag har redan provat att cykla lite och det var väldigt roligt även om det kändes lite vingligt i början. Jag vande mig ganska snabbt och redan efter ett par minuter så kändes det bättre för det är ju så att har man väl lärt sig att cykla så glömmer man det inte och det är ju verkligen sant. Jag har köpt ett sadelskydd också eftersom jag kommer att ha cykeln stående ute och då blir sadeln blöt när det regnar om jag inte har skydd på den.

Nästa vecka är det dag för ytterligare en dagkonferens Stockholm. Det är det tredje på väldigt kort tid som jag bevistar. Nu har jag visserligen inte emot konferenser och konfererande rent principiellt så där. De kan vara mycket givande och rentav nödvändiga ibland. Men nu har liksom blivit lite väl många på kort tid måste jag säga. Jag har faktiskt en hel del annat arbete att ta itu med som enligt min mening blir lidande ifall jag måste springa på sådana här sammankomster i tid och otid. Vore jag lite mer slapp av mig och inte tog mina arbetsuppgifter på så stor allvar som jag faktiskt göra numera så hade jag tyckt att det här var ett alldeles utmärkt tillfälle att bara chilla lite, snacka med branschkollegor, käka snittar och kanske ta en liten tupplur under något av föredragen. Men sådan är inte jag, jag vill arbeta och producera mervärde varje vaken minut och då håller det liksom inte att avbrytas i mitt oerhört viktiga arbete av sådant här.

Jag har beslutat mig för att sälja lite gamla grejer jag har liggandes på auktion. Naturligtvis kommer jag göra det via Barnebys.com och ingen annan eftersom det inte råder något som helst tvivel alls om att just Barnebys är bäst på auktioner på nätet. Ärligt talat kan jag inte komma på en enda firma i hela världshistorien som går upp mot dem. Det är för mig en ren ära att ha förmånen att sälja saker via en så eminent och fantastisk auktionsförrättare. Jag är stolt och oerhört lyckligt att jag har fått den här förmånen. I varje fall, det kommer bli bra det här. Speciellt min samling av gammal rysk revolutionslitteratur som jag tror kan inbringa en riktigt rund summa. Den skulle faktiskt komma väl till pass just. Det råkar nämligen vara så att jag står i begrepp att sparka igång ett väldigt intressant projekt, men dessvärre saknas en del kontanta medel ännu. Den här auktionen skulle kunna fixa det.

Till sommaren ska en av mina absolut bästa vänner gifta sig. Detta är naturligtvis oerhört roligt och spännande på alla sätt och vis och jag är verkligen glad för det blivande brudparets skull. Men det ger mig även en del ångest, jag vet inte varför men jag blir liksom stressad och känner mig lite olustig när folk jag känner tar stora steg av det här slaget i sina liv. Men det hör egentligen inte hit och på det stora hela är jag som sagt mycket glad för deras skull. Jag har också lovat att hjälpa till att ordna själva bröllopsfesten, mest logistiska ärenden kan man säga. Fest är tänkt att öga rum på brudens föräldrars sommarställe ute på landet någonstans. Hur som helst är mina uppdrag att ordna sprit, dj och hyra ett sort partytält, vilket inte borde vara något problem tycker jag. Nu känner jag ingen riktigt bra dj visserligen men jag har en kompis som troligtvis har utomordentliga kontakter på det området. Så det borde väl rimligtvis lösa sig.

Varför måste barnmat se så motbjudande ut? Kan någon förklara det för mig? Jag tycker i varje fall synd om alla dessa ungar som måste trycka i sig en gråbrun sörja bestående av morotsslamsor och slaktavfall. Är inte det lite respektlöst mot barnen? Jag tycker nästan att det är det. Det borde inte vara särskilt svårt att göra mat även till små barn som ser aptitlig ut. Jag vet inte varför det är så, att konventionen säger att mat till barn får ser ut i princip hur som helst. Det verkar nästan som att det är att föredra om maten ser riktigt obehaglig ut. Man kanske skulle starta ett företag som tillverkar estetiskt tilltalande föda till småbarn. Eller hur? Barnen själva kanske inte bryr så jättemycket men det måste ju finnas ett antal föräldrar som hellre ger sin små något som gott ut än trycker i den en grå smet.