Alla handlingar får konsekvenser, det har jag lärt mig den hårda vägen. Nu gäller det även ickehandlingar som enligt min mening också är en form av agerande. Att välja att inte göra något alls är ett lika aktiv ställningstagande som att faktiskt göra något. Så är det faktiskt. Att välja att inte inkorporera seo hosting i sin allmänna strategi för att lyckas med internetbaserad marknadsföring särskilt den som riktas mot sökmotorer är också ett val, men ett dumt sådant. Så mycket vet jag i varje fall trots att jag långt ifrån är någon expert på området. Eller i ärlighetens namn hade jag alls inte någon koll på det här förrän till helt nyligen, det är lika bra att jag erkänner den saken på en gång. Det kanske är därför jag känner så starkt för den här frågan. Lite för att jag anklagar mig själv till viss del alltså. Men jag håller redan på att ordna upp situationen här och allt kommer troligtvis lösa sig trots att jag halkat efter en del.

Nu är de så att jag precis har köpt mig en cykel och det känns som ett väldigt bra köp måste jag säga för det är precis vad jag behöver och jag kommer nog ha står användning för min cykel. Jag fick tag på en begagnad cykel till ett bra pris men det är en väldigt bra och fin cykel också så det är ju ingen rishög direkt. Jag har redan provat att cykla lite och det var väldigt roligt även om det kändes lite vingligt i början. Jag vande mig ganska snabbt och redan efter ett par minuter så kändes det bättre för det är ju så att har man väl lärt sig att cykla så glömmer man det inte och det är ju verkligen sant. Jag har köpt ett sadelskydd också eftersom jag kommer att ha cykeln stående ute och då blir sadeln blöt när det regnar om jag inte har skydd på den.

Nästa vecka är det dag för ytterligare en dagkonferens Stockholm. Det är det tredje på väldigt kort tid som jag bevistar. Nu har jag visserligen inte emot konferenser och konfererande rent principiellt så där. De kan vara mycket givande och rentav nödvändiga ibland. Men nu har liksom blivit lite väl många på kort tid måste jag säga. Jag har faktiskt en hel del annat arbete att ta itu med som enligt min mening blir lidande ifall jag måste springa på sådana här sammankomster i tid och otid. Vore jag lite mer slapp av mig och inte tog mina arbetsuppgifter på så stor allvar som jag faktiskt göra numera så hade jag tyckt att det här var ett alldeles utmärkt tillfälle att bara chilla lite, snacka med branschkollegor, käka snittar och kanske ta en liten tupplur under något av föredragen. Men sådan är inte jag, jag vill arbeta och producera mervärde varje vaken minut och då håller det liksom inte att avbrytas i mitt oerhört viktiga arbete av sådant här.

Jag har beslutat mig för att sälja lite gamla grejer jag har liggandes på auktion. Naturligtvis kommer jag göra det via Barnebys.com och ingen annan eftersom det inte råder något som helst tvivel alls om att just Barnebys är bäst på auktioner. Ärligt talat kan jag inte komma på en enda firma i hela världshistorien som går upp mot dem. Det är för mig en ren ära att ha förmånen att sälja saker via en så eminent och fantastisk auktionsförrättare. Jag är stolt och oerhört lyckligt att jag har fått den här förmånen. I varje fall, det kommer bli bra det här. Speciellt min samling av gammal rysk revolutionslitteratur som jag tror kan inbringa en riktigt rund summa. Den skulle faktiskt komma väl till pass just. Det råkar nämligen vara så att jag står i begrepp att sparka igång ett väldigt intressant projekt, men dessvärre saknas en del kontanta medel ännu. Den här auktionen skulle kunna fixa det.

Till sommaren ska en av mina absolut bästa vänner gifta sig. Detta är naturligtvis oerhört roligt och spännande på alla sätt och vis och jag är verkligen glad för det blivande brudparets skull. Men det ger mig även en del ångest, jag vet inte varför men jag blir liksom stressad och känner mig lite olustig när folk jag känner tar stora steg av det här slaget i sina liv. Men det hör egentligen inte hit och på det stora hela är jag som sagt mycket glad för deras skull. Jag har också lovat att hjälpa till att ordna själva bröllopsfesten, mest logistiska ärenden kan man säga. Fest är tänkt att öga rum på brudens föräldrars sommarställe ute på landet någonstans. Hur som helst är mina uppdrag att ordna sprit, dj och hyra tält ett sort partytält, vilket inte borde vara något problem tycker jag. Nu känner jag ingen riktigt bra dj visserligen men jag har en kompis som troligtvis har utomordentliga kontakter på det området. Så det borde väl rimligtvis lösa sig.

Varför måste barnmat se så motbjudande ut? Kan någon förklara det för mig? Jag tycker i varje fall synd om alla dessa ungar som måste trycka i sig en gråbrun sörja bestående av morotsslamsor och slaktavfall. Är inte det lite respektlöst mot barnen? Jag tycker nästan att det är det. Det borde inte vara särskilt svårt att göra mat även till små barn som ser aptitlig ut. Jag vet inte varför det är så, att konventionen säger att mat till barn får ser ut i princip hur som helst. Det verkar nästan som att det är att föredra om maten ser riktigt obehaglig ut. Man kanske skulle starta ett företag som tillverkar estetiskt tilltalande föda till småbarn. Eller hur? Barnen själva kanske inte bryr så jättemycket men det måste ju finnas ett antal föräldrar som hellre ger sin små något som gott ut än trycker i den en grå smet.